El_Cid
2005-12-05, 18:21
Kan detta röra sig om något annat en albaner? Detta visar att ska "europeisk islam" inte har någon bättre kvinnosyn är den från MÖ och Asien.
http://www.roks.se/kvinnotryck/kt8_03_rep_ana.html
Ana:
"Min pappa har alltid kallat mig hora"
??? Ända sedan femårsåldern har Ana av sin familj fått höra att hon är en "hora". Så fort hon inte gjorde som pappan ville misshandlade och skändade han henne.
- Jag nedvärderar mig själv än idag, för jag har inte fått lära mig att jag har ett värde. Jag har blivit kränkt hela livet, berättar Ana, som är i tjugofemårsåldern.
Idag lever hon gömd, på flykt undan sin familj, för att hon frukar för sitt liv. Ana har inte uppfyllt familjens förväntningar om hur en "ärbar" flicka ska bete sig, hon träffade en svensk kille, något fullständigt otänkbart.
Familjen, som är muslimer, kom till Sverige när Ana var barn. Situationen i hemlandet på Balkan blev för osäker. Fadern är högutbildad, har ett högstatusjobb, talar god svenska och har integrerats väl i Sverige. Han har valt att hålla fast vid starkt kvinnoförtryckande traditioner.
- Mitt första barndomsminne är när pappa slog mamma med ett basebollträ.
Sin mamma beskriver Ana som lika förtryckt som hon själv. Mamman har varit tvungen att uppfostra sin dotter på det sätt som pappan krävde. Han har ständigt misshandlat sin fru.
- En mamma måste uppfostra sin dotter till att bli en lika kuvad kvinna som hon själv. Nu när min mamma inte lyckats har hon fått ännu mera stryk av pappa och får höra skitprat av omgivningen.
Vågar inte polisanmäla pappan
En enda gång polisanmälde mamman sin make.
- Men hon tog tillbaka anmälan. Själv vågar jag inte polisanmäla pappa. Han är högskoleutbildad och har en massa svenska vänner, så ingen skulle tro på mig.
Under hela sitt liv har Ana försökt få sin mammas kärlek genom att var duktig. I skolan hade hon högsta betyg och hemma skötte hon allt.
- Jag lärde mig att laga alla maträtter redan när jag var sju år, men det räckte inte. Jag har alltid fått diska, städa och passa upp hemma, mina bröder har inte behövt göra det. De kunde skrika åt mig att "gå och diska din hora". Jag har alltid blivit sämre behandlad än de.
- När jag fick mens visste jag inte vad det var, mamma berättade inte att jag blivit kvinna utan slängde bara åt mig bindor. När jag började få bröst sade hon att "pappa får inte se att du fått bröst", så jag började dra in axlarna och gå i stora tröjor, jag skämdes över min kropp.
Trots faderns ständiga kontroll under uppväxten lyckades Ana alltid behålla en inre styrka. Till skillnad från många andra flickor från hennes hemland fick hon ha svenska vänner. Men när hon träffade en svensk kille, flyttade ihop med honom och planerade att gifta sig gick hon definitivt för långt.
- Sedan jag var 14-15 år har jag fått höra att om jag träffar en kille som är kristen skulle jag vara död. Det skulle vara en man från mitt hemland, det räckte inte med att han var muslim.
Familjen lockade tillbaka henne
Efter att Ana bott ihop i över ett år med sin pojkvän, på hemlig adress, började familjen göra allt mer för att locka tillbaka henne. De kontaktade pojkvännens mamma och lämnade vänliga meddelanden.
- Hans mamma ringde ofta och berättade att min familj saknade mig. Samtidigt skickade pappa hotfulla sms till mig med meddelanden som "jag ska strimla er i bitar och äta upp er".
Till slut gick Ana med på att träffa familjen.
- Man tror ju på det, de är mina föräldrar och jag älskar dem trots allt. Så jag åkte hem till dem, men då brakade helvetet loss.
- Först sade de att de skulle acceptera min svenske kille. Men när jag skulle åka hem till mig fick jag inte det. Pappa slog mig så att jag trillade omkull, han sparkade och spottade på mig och skrek att "du har sugit svensk kuk". Jag blev helt paralyserad. Han började hotade mig med kniv och sade att "vi åker ut till skogen så ska jag strimla dig i bitar". Sedan ringde han till en manlig släkting och skrek "nu ska jag döda henne".
Släktingen insåg situationens allvar och kom snabbt, men misshandeln fortsatte.
- Jag försökte springa undan, då slängde pappa en kniv efter mig. Nu dör jag tänkte jag. Jag hade gett upp, kände ingenting. Det var en slags frid. Jag var redo att dö. Man är inte rädd när man vet att man ska dö, berättar Ana lugnt.
Men när hon ska berätta vad som hände sedan, stockar sig orden.
Fadern försökte elda upp henne
? Pappa hämtade en dunk bensin och hällde över mig... Men tändaren fungerade inte, det slog bara gnistor om dem. Min släkting blev chockad och slog ner pappa. Släktingen har som måtto att man kan döda sin fru, men man dödar inte sina barn. När jag skulle springa därifrån kom mamma efter och sade att "om du stannar kvar hos din pojkvän så sätter jag din sjuke syster på järnvägen och låter henne bli överkörd". Min syster är min svagaste punkt, så då gick jag med på allt, berättar Ana dämpat.
Pappan tvingade henne att ringa pojkvännen, och fast Ana inte fick, hann hon berätta att pappan tänkte döda honom.
- Då fick jag mera stryk.
En vecka senare skickades Ana till sitt forna hemland. Det var våren 2002. Resan skedde med bil. Ana, pappan och två vänner till fadern. Vid varje gräns satt en av vännerna med kniv under jackan.
- Det var bara att åka.
En kort tid senare var hon bortgift - mot sin vilja. Giftermålet var ett sätt för hennes mamma och andra kvinnliga släktingar att rädda henne från att dödas av fadern.
- Jag satt i köket hos min mormor och där satt en kille jag aldrig sett. Min moster sade att "du ska fika med honom ikväll". När jag protesterade sade hon "jo, för du vet vad din pappa kan göra". Två dagar senare sade de "grattis, du är förlovad". Men de frågade aldrig om jag ville.
På kvällen var det stor förlovningsfest, som seden bjuder. Långbord, alla släktingar och massor med mat.
- Det mest kränkande skedde då pappa utbringade en skål och sade "ni tror att min dotter är så fin, men hon har knullat en svensk man". Efter det började alla snacka skit om mig, jag var en skam för släkten, berättar Ana sorgset.
Planerade döda svenske pojkvännen
Av de enda släktingarna som tyckte det var fel att Ana giftes bort mot sin vilja fick hon veta att pappan planerade att döda hennes svenske pojkvän.
- Jag lyckades maila och varna honom. Jag orkade inte ringa, så jag skrev och sade att jag blivit kär i en annan kille och gift mig. Det var det svåraste jag någonsin gjort och det gör så ont, för jag älskade honom så mycket.
Ana är besviken på hur hennes pojkvän reagerade. Han visste vilken stor risk Ana tog när hon flyttade ihop med honom.
- Han blev ihop med en annan tjej bara några månader senare. Jag försökte göra slut flera gånger för att det kunde bli farligt för oss. Men han sade "jag kommer alltid att finnas för dig och ställa upp". Det är kränkande att offra så mycket för en person och så blir han ihop med en annan bara några månader senare.
- I somras skrev jag till honom och berättade hela sanningen, men han har inte hört av sig.
Misshandel och kränkningar efter giftermålet
Efter giftermålet följde en tid av ständig misshandel, kränkningar och våldtäkter.
- Jag blev misshandlad och våldtagen varje dag av min man. Första misshandeln kom när hans bror slog vad om fem euro om att han skulle slå mig. Det var ett helvete. Man går ur sin kropp efter all misshandel och våldtäkter och känner inget. Jag fick anorexia av alla problem och vägde bara 45 kilo.
- En gång lyckades jag i smyg ringa mamma, men hon lade bara på luren när jag sade att jag blivit våldtagen. I mitt hemland är det kvinnans fel om hon blir våldtagen. När en kvinna gifter sig har mannen rätt att göra vad han vill med henne.
Efter en tid blev Anas syster svårt sjuk och hon fick tillåtelse åka tillbaka till Sverige för att träffa henne.
- Samtidigt planerade vi att min man skulle komma till Sverige i april i år, vi fick vänta för att det tar lång tid innan man får en intervju på Migrationsverket. I mars i år hade jag varit ute med en kompis och glömt bort tiden, jag måste vara hemma senast nio på kvällarna. Klockan var elva, jag fick panik och tänkte att jag får hitta på en lögn igen, men jag kom inte på någon. Jag kände att jag är värd något bättre, så när jag satt på bussen kunde jag bara inte trycka på stoppknappen.
Ana åkte till ändhållplatsen. Det blev också slutstation för hennes liv under förtryck av make och familj. Hon ringde till polisen, men de uppmanade henne att åka hem och sa "din pappa vet väl inte att du legat med en svensk pojke".
- Jag fick ringa dem tre gånger innan de kom, och jag sade att jag sätter mig utanför polisstationen och dör. Till slut ringde de kvinnojouren. Där satt jag inomhus en vecka, jag var fortfarande chockad över att jag tagit ett så stort steg.
Familjen är också hotad
Nu lever Ana i ett annat land och försöker skapa sig ett nytt liv. Hon har fått veta att hennes föräldrar varit tvungna att flytta på grund av att hon lämnade sin man. Hans familj anser sig kränkta och hotar att döda hennes familj. Ana har lämnat in skilsmässoansökan, men mannen vill inte skriva på.
- Jag är glad att jag registrerade äktenskapet i Sverige, för då kan jag också ta ut skilsmässa. Det hade jag inte kunnat om vi bara varit gifta i mitt hemland, det är bara mannens rätt.
I framtiden vill Ana utbilda sig inom psykologi och hjälpa kvinnor i liknande situation.
- Jag har så många drömmar trots att det inte ser ljust ut nu. Att kunna leva i trygghet och lycka. Jag har en hemlig dröm, och det är att träffa en man som inte slår mig, inte går bakom min rygg och som inte ljuger.
Det händer att Ana saknar sin familj, så mycket att hon nästan är på väg tillbaka.
- Ibland lägger jag fram min resväska och börjar packa. Men det som får mig att stanna är mina vänner och min nya familj och när jag tänker på vad min familj gjort mot mig, när jag tänker på bensindunken och förlovningsmiddagen. Efter allt som hänt mig har jag fått en annan syn, livet är värdefullt.
http://www.roks.se/kvinnotryck/kt8_03_rep_ana.html
Ana:
"Min pappa har alltid kallat mig hora"
??? Ända sedan femårsåldern har Ana av sin familj fått höra att hon är en "hora". Så fort hon inte gjorde som pappan ville misshandlade och skändade han henne.
- Jag nedvärderar mig själv än idag, för jag har inte fått lära mig att jag har ett värde. Jag har blivit kränkt hela livet, berättar Ana, som är i tjugofemårsåldern.
Idag lever hon gömd, på flykt undan sin familj, för att hon frukar för sitt liv. Ana har inte uppfyllt familjens förväntningar om hur en "ärbar" flicka ska bete sig, hon träffade en svensk kille, något fullständigt otänkbart.
Familjen, som är muslimer, kom till Sverige när Ana var barn. Situationen i hemlandet på Balkan blev för osäker. Fadern är högutbildad, har ett högstatusjobb, talar god svenska och har integrerats väl i Sverige. Han har valt att hålla fast vid starkt kvinnoförtryckande traditioner.
- Mitt första barndomsminne är när pappa slog mamma med ett basebollträ.
Sin mamma beskriver Ana som lika förtryckt som hon själv. Mamman har varit tvungen att uppfostra sin dotter på det sätt som pappan krävde. Han har ständigt misshandlat sin fru.
- En mamma måste uppfostra sin dotter till att bli en lika kuvad kvinna som hon själv. Nu när min mamma inte lyckats har hon fått ännu mera stryk av pappa och får höra skitprat av omgivningen.
Vågar inte polisanmäla pappan
En enda gång polisanmälde mamman sin make.
- Men hon tog tillbaka anmälan. Själv vågar jag inte polisanmäla pappa. Han är högskoleutbildad och har en massa svenska vänner, så ingen skulle tro på mig.
Under hela sitt liv har Ana försökt få sin mammas kärlek genom att var duktig. I skolan hade hon högsta betyg och hemma skötte hon allt.
- Jag lärde mig att laga alla maträtter redan när jag var sju år, men det räckte inte. Jag har alltid fått diska, städa och passa upp hemma, mina bröder har inte behövt göra det. De kunde skrika åt mig att "gå och diska din hora". Jag har alltid blivit sämre behandlad än de.
- När jag fick mens visste jag inte vad det var, mamma berättade inte att jag blivit kvinna utan slängde bara åt mig bindor. När jag började få bröst sade hon att "pappa får inte se att du fått bröst", så jag började dra in axlarna och gå i stora tröjor, jag skämdes över min kropp.
Trots faderns ständiga kontroll under uppväxten lyckades Ana alltid behålla en inre styrka. Till skillnad från många andra flickor från hennes hemland fick hon ha svenska vänner. Men när hon träffade en svensk kille, flyttade ihop med honom och planerade att gifta sig gick hon definitivt för långt.
- Sedan jag var 14-15 år har jag fått höra att om jag träffar en kille som är kristen skulle jag vara död. Det skulle vara en man från mitt hemland, det räckte inte med att han var muslim.
Familjen lockade tillbaka henne
Efter att Ana bott ihop i över ett år med sin pojkvän, på hemlig adress, började familjen göra allt mer för att locka tillbaka henne. De kontaktade pojkvännens mamma och lämnade vänliga meddelanden.
- Hans mamma ringde ofta och berättade att min familj saknade mig. Samtidigt skickade pappa hotfulla sms till mig med meddelanden som "jag ska strimla er i bitar och äta upp er".
Till slut gick Ana med på att träffa familjen.
- Man tror ju på det, de är mina föräldrar och jag älskar dem trots allt. Så jag åkte hem till dem, men då brakade helvetet loss.
- Först sade de att de skulle acceptera min svenske kille. Men när jag skulle åka hem till mig fick jag inte det. Pappa slog mig så att jag trillade omkull, han sparkade och spottade på mig och skrek att "du har sugit svensk kuk". Jag blev helt paralyserad. Han började hotade mig med kniv och sade att "vi åker ut till skogen så ska jag strimla dig i bitar". Sedan ringde han till en manlig släkting och skrek "nu ska jag döda henne".
Släktingen insåg situationens allvar och kom snabbt, men misshandeln fortsatte.
- Jag försökte springa undan, då slängde pappa en kniv efter mig. Nu dör jag tänkte jag. Jag hade gett upp, kände ingenting. Det var en slags frid. Jag var redo att dö. Man är inte rädd när man vet att man ska dö, berättar Ana lugnt.
Men när hon ska berätta vad som hände sedan, stockar sig orden.
Fadern försökte elda upp henne
? Pappa hämtade en dunk bensin och hällde över mig... Men tändaren fungerade inte, det slog bara gnistor om dem. Min släkting blev chockad och slog ner pappa. Släktingen har som måtto att man kan döda sin fru, men man dödar inte sina barn. När jag skulle springa därifrån kom mamma efter och sade att "om du stannar kvar hos din pojkvän så sätter jag din sjuke syster på järnvägen och låter henne bli överkörd". Min syster är min svagaste punkt, så då gick jag med på allt, berättar Ana dämpat.
Pappan tvingade henne att ringa pojkvännen, och fast Ana inte fick, hann hon berätta att pappan tänkte döda honom.
- Då fick jag mera stryk.
En vecka senare skickades Ana till sitt forna hemland. Det var våren 2002. Resan skedde med bil. Ana, pappan och två vänner till fadern. Vid varje gräns satt en av vännerna med kniv under jackan.
- Det var bara att åka.
En kort tid senare var hon bortgift - mot sin vilja. Giftermålet var ett sätt för hennes mamma och andra kvinnliga släktingar att rädda henne från att dödas av fadern.
- Jag satt i köket hos min mormor och där satt en kille jag aldrig sett. Min moster sade att "du ska fika med honom ikväll". När jag protesterade sade hon "jo, för du vet vad din pappa kan göra". Två dagar senare sade de "grattis, du är förlovad". Men de frågade aldrig om jag ville.
På kvällen var det stor förlovningsfest, som seden bjuder. Långbord, alla släktingar och massor med mat.
- Det mest kränkande skedde då pappa utbringade en skål och sade "ni tror att min dotter är så fin, men hon har knullat en svensk man". Efter det började alla snacka skit om mig, jag var en skam för släkten, berättar Ana sorgset.
Planerade döda svenske pojkvännen
Av de enda släktingarna som tyckte det var fel att Ana giftes bort mot sin vilja fick hon veta att pappan planerade att döda hennes svenske pojkvän.
- Jag lyckades maila och varna honom. Jag orkade inte ringa, så jag skrev och sade att jag blivit kär i en annan kille och gift mig. Det var det svåraste jag någonsin gjort och det gör så ont, för jag älskade honom så mycket.
Ana är besviken på hur hennes pojkvän reagerade. Han visste vilken stor risk Ana tog när hon flyttade ihop med honom.
- Han blev ihop med en annan tjej bara några månader senare. Jag försökte göra slut flera gånger för att det kunde bli farligt för oss. Men han sade "jag kommer alltid att finnas för dig och ställa upp". Det är kränkande att offra så mycket för en person och så blir han ihop med en annan bara några månader senare.
- I somras skrev jag till honom och berättade hela sanningen, men han har inte hört av sig.
Misshandel och kränkningar efter giftermålet
Efter giftermålet följde en tid av ständig misshandel, kränkningar och våldtäkter.
- Jag blev misshandlad och våldtagen varje dag av min man. Första misshandeln kom när hans bror slog vad om fem euro om att han skulle slå mig. Det var ett helvete. Man går ur sin kropp efter all misshandel och våldtäkter och känner inget. Jag fick anorexia av alla problem och vägde bara 45 kilo.
- En gång lyckades jag i smyg ringa mamma, men hon lade bara på luren när jag sade att jag blivit våldtagen. I mitt hemland är det kvinnans fel om hon blir våldtagen. När en kvinna gifter sig har mannen rätt att göra vad han vill med henne.
Efter en tid blev Anas syster svårt sjuk och hon fick tillåtelse åka tillbaka till Sverige för att träffa henne.
- Samtidigt planerade vi att min man skulle komma till Sverige i april i år, vi fick vänta för att det tar lång tid innan man får en intervju på Migrationsverket. I mars i år hade jag varit ute med en kompis och glömt bort tiden, jag måste vara hemma senast nio på kvällarna. Klockan var elva, jag fick panik och tänkte att jag får hitta på en lögn igen, men jag kom inte på någon. Jag kände att jag är värd något bättre, så när jag satt på bussen kunde jag bara inte trycka på stoppknappen.
Ana åkte till ändhållplatsen. Det blev också slutstation för hennes liv under förtryck av make och familj. Hon ringde till polisen, men de uppmanade henne att åka hem och sa "din pappa vet väl inte att du legat med en svensk pojke".
- Jag fick ringa dem tre gånger innan de kom, och jag sade att jag sätter mig utanför polisstationen och dör. Till slut ringde de kvinnojouren. Där satt jag inomhus en vecka, jag var fortfarande chockad över att jag tagit ett så stort steg.
Familjen är också hotad
Nu lever Ana i ett annat land och försöker skapa sig ett nytt liv. Hon har fått veta att hennes föräldrar varit tvungna att flytta på grund av att hon lämnade sin man. Hans familj anser sig kränkta och hotar att döda hennes familj. Ana har lämnat in skilsmässoansökan, men mannen vill inte skriva på.
- Jag är glad att jag registrerade äktenskapet i Sverige, för då kan jag också ta ut skilsmässa. Det hade jag inte kunnat om vi bara varit gifta i mitt hemland, det är bara mannens rätt.
I framtiden vill Ana utbilda sig inom psykologi och hjälpa kvinnor i liknande situation.
- Jag har så många drömmar trots att det inte ser ljust ut nu. Att kunna leva i trygghet och lycka. Jag har en hemlig dröm, och det är att träffa en man som inte slår mig, inte går bakom min rygg och som inte ljuger.
Det händer att Ana saknar sin familj, så mycket att hon nästan är på väg tillbaka.
- Ibland lägger jag fram min resväska och börjar packa. Men det som får mig att stanna är mina vänner och min nya familj och när jag tänker på vad min familj gjort mot mig, när jag tänker på bensindunken och förlovningsmiddagen. Efter allt som hänt mig har jag fått en annan syn, livet är värdefullt.